november 8, 2009 vid 5:22 e m (Allmänt)
Tags: Christoffer Carlsson, Kapitel 1, Ola LAuritzson, Piratförlaget, Sara Lövestam, Udda, Vincent Franke
… har nog tyvärr sajten Kapitel 1 i dessa dagar. Ola Lauritzsons utmärkta idé, som Piratförlaget nappade på, har fyllt ett år, men åtminstone jag skulle bli (glatt) överraskad om den överlever ytterligare ett år. I alla fall i sin nuvarande skepnad.
Kapitel 1 blev en stimulans för många, inte minst för mig, och ledde också till att två unga författare fick sina livs första kontrakt. Dels Sara Lövestam med Udda, dels Christoffer Carlsson med sitt manus Vincent Franke. Udda kom ut i september i år, Vincent lanseras i mars 2010.
Men nu har fler och fler flytt fältet. Kapitel1 räckte gott som en starter, en igångsättare. Men i takt med att forumet mer och mer ockuperades av stollar och de intensiva och generösa diskussionerna om skrivande och gestaltning försvann, ja, då har skaran av seriösa deltagare på Kapitel1 snabbt krympt ner till nästan obefintlighet.
Denna lovvärda sajt sågs som en gökunge av många andra förlag. Jag är övertygad om att flera av dem i sinom tid kommer att försöka kopiera idén i någon form, trots detta. Men det som nu händer på sajten gör ingen glad och därför måste något drastiskt hända.
Antingen läggs den ner. Eller också gör Ola och Piratförlaget en total renovering: stänger ner sajten över jul och nyår, men varslar samtidigt om en nystart exempelvis 1 februari. Kombineras detta med en marknadsföringssatsning, så kommer nya ”författare” att hitta dit, vilket är en total nödvändighet. Bristen på Kapitel1 har hela tiden varit att det är för få människor som deltar, läser och kommenterar – på något vis måste antalet besökare och medverkande öka, bland annat för att krympa stolligheternas utrymme.
Jag kan bara önska Ola och Piratförlaget lycka till. Själv ser jag mig svårligen som någon framtida deltagare igen. Det var en vacker bebis som föddes för ett år sedan, men nu är den stygg och ful. Den är inte längre min baby och jag undrar om den ens är någons numera?
Däremot vet jag att det finns framskridna planer på andra skrivarsidor och de återkommer jag gärna till i så fall.
Kommentera
september 28, 2009 vid 9:28 e m (Allmänt)
Tags: ALMA, Bok & Bibliotek, Bok-SM, bokmässan, Facebook, Göteborg, Jan Guillou, Kapitel1, Landskap med djur, Lennart Hellsing, Sara Lövestam, Sonya Hartnett, Twitter, Udda
DAGEN EFTER Bok & Bibliotek i Göteborg slås jag av hur alla ojar sig över hur ”jobbigt” det var och hur ”färdiga” de är.
Det professionella bok- och kulturfolket twittrar och bloggar hejvilt om hur utmattade de är och minns jag rätt så började det där redan i torsdags, alltså efter en dag på mässgolvet.
Själv har jag njutit varje sekund, sprungit kors och tvärs, pratat och lyssnat, mött kända och okända, varit hungrig, törstig och svettig – men ändå så oerhört glad över att få vara med på denna böckernas Woodstock-festival, denna högljudda och underbara bazar, där ordtjusare och pockettjuvar trängs om utrymmet och försöker locka just mig!
Kanske var utgivningen inte lika spännande generellt som förra året (i varje fall har jag den känslan), kanske finns det en viss utmattning i alla standardiserade spänningsromansbaksidestexter (!); men några extra spännande saker tycker jag mig ändå ha hittat.
Jan Guillous memoarer förstås; vi som var med och upprörda då läser med glädje och igenkänning vad en av huvudaktörerna i det politiska 1970-talet skriver, ryktet gör dessutom gällande att Guillou aldrig skrivit bättre. Jag ska kasta mig över ”Udda”, Sara Lövestams debut som blev resultatet av Kapitel1:s Bok-SM, där jag också medverkade. Jag måste skaffa Lennart Hellsings senaste; avnjöt ett seminarium med denne nestor och kreatör som betytt så mycket för min egen språkbehandling (dessvärre var det för lite Hellsing på seminariet och för mycket moderator!). Jag slank förbi Svante Weylers nya förlag och fick reda på att han översatt och gett ut ALMA-pristagaren Sonya Hartnetts skandalbok, den mycket erotiska och frispråkiga ”Landskap med djur” som hon skrev under pseudonym; den måste också läsas och rodnas till. Bland mycket annat.
För mig är Bok & Bibliotek en föreställning jag inte vill missa. Jag råder bok- och kulturbranschens aktörer att skaffa sig bättre kondis och inte sucka så över att det är jobbigt. Och det där facebookandet och twittrandet som går ut på hur befriande det är för de stackars plågade förlagsmänniskorna att åka tillbaka till Stockholm förstår jag mig alls inte på. Det finns något fegt och räddhågset över det och en bristande insikt om att Stockholm faktiskt också bara är en liten skitprovins i världen.
Nå, snart ses vi alllesammans igen på det hårda mässgolvet. Ett år går ju onödigt fort. Träna upp er tills dess!
Kommentera
september 14, 2009 vid 3:01 e m (Allmänt)
PÅ KAPITEL 1 förekommer understundom intressanta debatter kring böcker. Ett inlägg av den nye thrillerförfattaren pseudonymen David Larsson kunde jag inte låta bli att kommentera så här:
”De som spår bokens snara död låter väldigt lika de skönandar som i början av 1900-talet sa att radion skulle ta död på tidningar och tidskrifter. Eller att filmen senare skulle ta död på radion. Eller att tv skulle ta död på radion och filmen.
Idag vet vi hur det gick. Vi köper en blaska och hyr en film på macken, lyssnar på radion i bilen och åker hem och ser på Aktuellt.
Att nya medier tillkommer betyder inte nödvändigtvis att andra försvinner eller att marknaden EGENTLIGEN förändras. Visst innebär elektronisk distribution av böcker på ett vis en revolution, så till vida att vem som helst nu kan ”ge ut” sin egenhändigt skrivna bok på nätet. Det är framförallt bra för den som inte får gehör för sin text på annat sätt.
Nya strategier kring böcker kan förstås hittas via den elektroniska världen, men alla kommer ändå att formas kring samma sak: försäljning!
Att sprida böcker (eller musik) gratis och digitalt innebär bara att man letar nya sätt att ta betalt. Ungefär som när du får smaka räksallad gratis på ICA – du förutsätts bli en stimulerad konsument.
Ty seriösa författare vill nå ut, seriösa förlag vill sälja – allt för att kunna hålla en god standard på produktion, marknadsföring, distribution, redaktörsskap, redaktionellt arbete etc etc etc. Samt förstås för att i slutändan tjäna sig en hacka. Litteraturen lever på en marknad. Den distribueras och hittar sina läsare på en marknad. Detta grundförhållande kommer inte den elektroniska världen att förändra i grunden. I alla fall inte om du frågar mig.”
Kommentera
september 12, 2009 vid 2:38 e m (Allmänt)
Tags: Dagens Nyheter, DN, Ers Majestäts olycklige Kurt, Gustav V, Kurt Haijby, Lena Ebervall, litterärt manifest, Per E Samuelsson
JAG HAR JUST lagt ifrån mig Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E Samuelsson. En märklig skröna om Kurt Haijby, mannen som hade en homosexuell relation till kung Gustav V. Samtidigt så läser jag i Dagens Nyheter idag ett svar på den debatt som uppstått efter det litterära manifestet som presenterades för några veckor sedan.
”Exploaterandet av levande och döda personers livshistorier i dagens svenska skönlitteratur leder romanen i en spekulativ och etiskt tveksam riktning. Sammanbland-ningen mellan biografi och fiktion undergräver förståelsen av såväl romankonsten som fiktionens egenart.” skriver manifestförfattarna idag.
Och någonting ligger det ju i det, inser jag efter läsningen om den olycklige Kurt. I stort sett samtliga personer i boken är hämtade ur verkligheten och även om författarna påpekar att de skrivit en roman, så efterlämnar boken ändå ett beskt stråk av osäkerhet. Helt enkelt beroende på att trovärdigheten i författarnas gestaltning bygger på oklar grund. Karaktärerna blir faktiskt platta, Kurt Haijby själv får bara en enda dimension, liksom hans tappra och undergivna hustru Anna. För att inte tala om kungen själv.
Märkligt nog tror jag att en mycket friare roman, en helt uppdiktad historia med ungefär samma ingredienser, hade blivit trovärdigare och mer spännande. Då hade författarna tvingats skapa sina gestalter från grunden, se alla dimensioner i varje människa. Nu blir boken stum, kanske av för mycket hänsyn till att historien verkligen skett.
Det sägs mycket i boken om hur personerna tycker och tänker. Men medan den yttre handlingen är sann, är den inre naturligtvis uppdiktad. Och i just det här fallet räcker inte diktarförmågan till hos författarna; det blir helt enkelt lite för banalt och taffligt.
Däremot är grundhistorien fantastisk, hela förloppet kring Kurt Haijby och kungen är osannolikt och dessutom spännande. Som en lättläst berättelse om en dold epok i en förljugen tid i vår historia är boken förträfflig. Men som litterär njutning något begränsad.
För min del hade gärna Ebervall och Samuelsson fått skriva storyn rakt av, utan att försöka gestalta karaktärerna. Men de gjorde sitt val och det gedigna arbetet är ändå värt full respekt.
Kommentera
september 3, 2009 vid 3:11 e m (Allmänt)
JA, ALLTSÅ INTE i meningen frisläppt – utan här rör det sig om ett boksläpp av ovanligt slag.
Pseudonymen David Larsson, som jag först lärde känna på Kapitel 1-sajten, har i dagarna släppt sin bok Jag är Wanted.
Jag kan inte säga något om boken än, jag minns för lite av vad David hade utlagt på sajten i våras – men så mycket kan jag säga att David skriver på ett helt eget sätt. Han går grus och han sitter soffa och på något märkligt vis trotsar han alla lagar även inom skrivandet (jo, han har varit kriminell i övrigt, påstår han), såvitt jag minns med stor framgång!
Det är bara att önska lycka till, för denne okände bekanting. Här kan du läsa hans blogg, förresten.
Kommentera
september 1, 2009 vid 9:22 e m (Allmänt)
MATTIAS BOSTRÖM PÅ Piratförlaget har börjat blogga hejvilt och förtjänstfullt om utvecklingen inom förlagsbranschen. Spännande och lärorikt! Nu senast bringar han en viss ordning i bokutgivningens ekonomi, där diskussionen ofta kan vara väl så förvirrad. För att inte säga förhoppningsfull – vem vill inte bli en Liza Marklund-miljonär?
I ett färskt inlägg ger Mattias ett exempel på hur kakan fördelas. Om en bok säljs för 219 kronor i bokhandeln får författaren 32 kronor och förlaget 84, enligt Mattias. Det kan ju tyckas ohemult, eftersom författaren bevisligen skapat verket och utan författare funnes det inga förlag. Men nog är det väl ändå en symbios – utan förlag hade det väl inte funnits särskilt många (lästa) författare heller?
I räkneexemplet fortsätter Mattias med att visa hur förlagets olika omkostnader ser ut och att den där 84-kronan snabbt äts upp av tryck, layout, foto, marknadsföring, overhead etc. Men när dessa kostnader är betalade menar Mattias att förlagets kvarvarande vinst ändå är 25 kronor – att jämföras med författarens erhållna 32, där författaren (eller författarens bolag) ännu inte dragit från sina omkostnader!
Man kan utifrån Mattias exempel reflektera över hur värderingen av författarens arbete egentligen är – och då menar jag en författare som av förlag och bokköpare anses kvalitativ nog för att ges ut i åtminstone 3000 ex.
Låt oss säga att en god roman tar ett år att skriva, inklusive research och bearbetning. Når boken upp till en slutlig försäljning av hela 5000 ex, blir författarens totala ersättning cirka 160.000. Alltså en månadslön på drygt 13.000. Retroaktivt.
Detta skulle man kunna jämföra med t ex förlagets fast anställda redaktörer, säljare eller vaktmästare. Enligt Mattias är snittlönen där runt 25.000. Talar vi årslön är det cirkus 300.000, alltså dubbelt mot författarens ersättning.
Jag undrar om detta ändå inte speglar någon sorts gammal kvardröjande syn på författaren som bohemisk och opålitlig – och utbytbar – konstnär, som skriver av en inre plåga, en drift och ett kall? Medan hans redaktör ses som en god kamrer, plikttrogen och korrekt, och bör åtnjuta stadig och kontrollerbar månadslön!
Nå, å andra sidan tror jag – men vet inte – att de författare som förlagen regelbundet arbetar med i praktiken åtnjuter en stadig ersättning, jämförbar med månadslön. Det är väl bara de första åren, innan författarmaskinen fått upp ångan och hittat sina läsare, som den skrala ersättningen svider.
Eller?
PS. Varför en bild på Sherlock Holmes? Två skäl: Mattias Boström är en hängiven Sherlock-fan och bokbranschekonomi ett totalt mysterium! DS.
Kommentera
augusti 27, 2009 vid 6:18 e m (Allmänt)
Tags: Bok-SM, Christoffer Carlsson, Kapitel 1, Piratförlaget, Vincent Franke
EN HÄRLIG NYHET blev offentlig idag, nämligen att Christoffer Carlsson – en av finalisterna i Bok-SM – fått kontrakt med Piratförlaget på sin bok Vincent Franke.
Christoffer C har hängt med hela tiden som jag varit aktiv på Kapitel 1 och utmärkt sig med många kloka, roliga, drastiska och sköna kommentarer på forumet där. Hans Vincent Franke hann jag inte läsa hela av, men tillräckligt för att förstå att det i Christoffer finns en utsökt språkbehandlare och en författare med en klart brinnande eld i sig. All lycka till honom.
Ni som inte läst DN:s artikel kan göra det här!
Kommentera
augusti 23, 2009 vid 10:18 e m (Allmänt)
Tags: 91:an Karlsson, Augustin Erba, Bonniers, Ensamhetens broar, Repmånad, värnplikt
JAG HAR JUST lagt ifrån mig Augustin Erbas debutroman Ensamhetens broar, vilken visade sig vara något så märkligt och otidsenligt som en lumparroman.
Nå, det var kanske lite vanvördigt sagt, för det här är verkligen långt ifrån 91:an Karlsson och Repmånad.
Augustin Erba använder istället värnplikten som en effektiv klangbotten för att berätta om hur unga män formas, bryts ner och förändras inom detta mycket avgränsade system som militären utgör. Effektivt beskriver han hur fria och självständigt tänkande unga män snabbt transformeras till likriktade anpasslingar.
Och även om bokens jag inte känner sig hemma bland trakasserier, pennalism och grova invandrar- och kvinnofientliga utfall, så anpassar han – och flera andra – sig ändå, genom att inte göra uppror. På så vis sviker de också varandra. Undergången är nära, svek och otrygghet lurar bakom varje trädstam och vådaskottet som dödar en ung bilåkande kvinna blir den naturliga konsekvensen av ett system och värderingar i upplösning.
I det lilla kammarspel som Augustin iscensätter blir människors oförmåga att styra sina egna liv och uppamma kurage mycket tydligt och drabbande.
Jag känner Augustin, vi har arbetat ett år i samma redaktion – jag höll på att säga, under fältmässiga förhållanden och stundtals under stor stress. Oaktat vår bekantskap så tycker jag att Augustin här levererar en otroligt väl sammanhållen berättelse.
Romanen är genomtänkt, den känns färdig och ger inte alls sken av att vara en skönlitterär debut. Jag gillar speciellt gestaltningarna av huvudpersonens litenhet och hans underdogtillvaro, vilket inte utesluter att Augustin ändå laddar honom med ledaregenskaper och kraft. Men systemet är ändå starkare.
Ett mycket bra och skickligt språk gör att jag faktiskt är förvånad över säkerheten i debuten och mycket positivt överraskad, även om jag vet att Augustin skrivit under lång tid och är en mycket seriös person. Det är mycket kul och jag rekommenderar verkligen boken!
Däremot undrar jag vad det är för taskmört på Bonniers som prackat på boken dess omslag. Ok, jag fattar att det ska vara militärgrönt – men ska man verkligen kamouflera en bok, bara för att den handlar om militärer? Ensamhetens broar hade varit värd ett bättre omslag, enligt min uppfattning.
Att Augustin Erba direkt etablerat sig som skönlitterär författare är odiskutabelt. Må hans nästa bok komma snart och få ett mycket bättre omslag!
Jag har bara läst en recension av boken, nämligen Gunder Andersson i Aftonbladet. Sen händer det att jag tittar in på Augustins blogg också, som han delar med två andra: debutantbloggen.
2 kommentarer
augusti 17, 2009 vid 9:33 e m (Allmänt)
SÅ HÄR SER den ut… Sara Lövestams bok ”Udda”. Ni vet, den mycket egensinniga och härliga roman som helt välförtjänt tog hem Bok-SM i juni. Och visst blev den läcker?
Det är inte utan att jag är lite stolt över att ha kommit tvåa med ”Gift” i samma tävling. Saras bok har stora kvaliteter och jag är glad att den nu blir utgiven så snabbt. Vill ni läsa hur Sara själv känner det så går ni till hennes blogg.
En annan stor begåvning, som alldeles säkert har en lysande framtid som författare och skribent, är Christoffer Carlsson – det var på hans blogg jag upptäckte att Saras bok var färdig! Christoffer är också en ”produkt” av Kapitel1 och även han en finalist (som faktiskt var juryns tvåa, om rätt nu nödvändigtvis måste vara rätt…haha! ).
Kommentera
BÖCKERNA STÅR PÅ parad i bokhyllan efter bokmässan och flaxar med sidorna för att fånga min uppmärksamhet: ta mig! ta mig! ta mig!