Alakoski skriver med hjärtat

JAG LÄSTE ALDRIG Susanna Alakoskis roman Svinalängorna, trots att den fick August-priset och allting, men har nyss lagt ifrån mig hennes nya bok Håpas du trifs bra i fengelset. Och därmed också lagt ifrån mig en stark läsupplevelse.

Sami är Annis bror. Han är den som hela berättelsen snurrar kring.  Anni har ordet och med vrede, knivskarp analys och uthållighet låter hon oss följa Samis utveckling från Observationsklasserna till fängelset och anstalterna. Det är en rakt igenom otroligt brännande och närvarande bok, en naken och ärlig beskrivning av de mekanismer som styr samhällets agerande mot de individer som väljer utanförskapet. Eller tvingas välja. Och en beskrivning av konsekvenserna för anhöriga, människor runtomkring, anhörigas vänner och flyktiga bekanta.

Sami är kriminell. Först småtjuv, misshandlare, ”missanpassad”. Narkoman. Han ljuger, han hör inte av sig, Anni önskar honom död så att hon och hennes unga familj för alltid kunde slippa våndorna och nyckfullheterna. Men Sami dör inte och Anni fortsätter kämpa, bli förbannad, besviken och uppgiven. Allt i ett till synes evighetshjul.

I bakgrunden finns syskonens föräldrar: frånskilda, alkoholmissbrukande. Men Susanna Alakoskis skildring är långt ifrån schablonerna, det finns hela tiden en mycket stark mänsklighet i varje beskrivning och sammantaget blir Håpas du trifs bra i fengelset en ovanligt stark skildring av det svenska samhället de senaste decennierna. Kanske just den där samtidsromanen som det ropas så mycket på. Kanske en vardagligare och tristare samtidsroman än de hyllade snabba cash-böckerna, men också en mer djupgående och sannare. Det här är verklighetens människor, på allvar.

Susanna Alakoski skriver med hjärtat. Hon lirkar inte med oss läsare. Men hon är rak och drabbande. Och hon kräver att vi också ska läsa varje enskilt ord som används i myndighetsvärldens behandlingsterminologi: hon staplar orden som murar som ska forceras – vilket de också är, av oss som läser och av de människor som drabbas i verkligheten. Däremellan skriver hon med den skönaste prosa, lätt och säker.

Nu hämtar jag andan, uppfylld av en stark läsupplevelse. Och går emellan med en enkel rea-Jan Guillou så länge.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s