Förläggarna slår tillbaka

DET ÄR  NÅGOT uppfriskande med debatten som just nu pågår på Svenska Dagbladets kultursidor. Lite grand är det samma debatt som alltid uppstår när kartan ritas om på kulturområdet – gammalt står mot nytt.

I dagens SvD rycker ett antal etablerade förläggare ut till försvar för – ja, vadå? Sitt eget arbete naturligtvis, eftersom de just nu innehar taburetterna på några av landets största förlag och eftersom Per I Gedins kritik häromdagen i mångt och mycket hamnar i deras knän.

I korthet gick Gedins resonemang ut på att kortsiktigt marknadstänkande är på väg att styra all bokutgivning och att det omsorgsfulla byggandet av viktiga författarskap därmed inte längre är ledstjärna för de skönlitterära förlagen.

Jag tror inte ens Gedin hävdar att detta paradigmskifte redan har inträtt till fullo. Däremot tycker jag att han har en poäng i att det generellt inom hela bokbranschen – dvs även inkluderat bokhandlare, litteraturkritik och det offentliga rummet – pågår en stark vridning av intresset mot det säljbara och lönsamma. Den lätta populärlitteraturen och life-style-litteraturen får en oförtjänt hög uppmärksamhet, inte bara som fenomen utan även i sig.

Samtidigt tycker jag inte att man kan blunda för att både stora och små förlag faktiskt fortfarande värnar om gedigna författarskap och om vår kulturtradition. Där har förläggarna rätt; jag är övertygad om att just de besjälas av viljan att hitta god litteratur och stödja framtida författarskap, oavsett den omedelbara eventuella vinstmaximeringen. Relativt nya och viktiga författare får faktiskt uppmärksamhet och exponering: Alakoski, Stridsberg, Oksanen, Sem-Sandberg och Mendel-Enk, för att nämna några.

Det stora problemet är vare sig utgivningspolitiken, nya media eller dagens tjänstgörande förläggare – det är istället strukturellt. De stora förlagens monopolistiska tendenser, deras strävan efter att dominera hela kedjan av bokmarknaden och deras konkurrensbegränsande åtgärder och makt.

Ett litet exempel är det obegripliga retursystemet, som för små förlag innebär avsevärda problem med att kontrollera sin egen budget över tid, eftersom en ”såld” bok kan dyka upp ett halvår senare som en osåld bok. För stora etablerade förlag med stora volymer i omsättning utgör detta inget problem, men för små förlag kan det innebära dödsstöten. Det är förstås bjässarna som försvarar retursystemet, inte småförlagen.

Lika lite som Per I Gedin förhåller sig till dagens utgivning (förläggarna har rätt när de påpekar att han inte analyserar vilka böcker som faktiskt ges ut) – lika lite förhåller sig förläggarna till de strukturella problemen. De försvarar  sin yrkesheder, javisst, men åtminstone jag hade tyckt det var intressant om de också hade avslöjat något om de motsättningar som borde finnas mellan förlagens nyekonomiska marknadsavdelningar och förläggarnas egna redaktioner. Vilka fighter tar egentligen förläggarna internt?

Gott är dock att de försvarar de goda författarskapen. But action speaks louder than words, så den som följer utgivningspolitiken framöver får se.

Som Piratförlagets Mattias Boström ofta återkommer till, så innebär det nya medielandskapet stora möjligheter både för mindre förlag och för mer speciella författare. Marknadstänkandet får vi nog leva med under alla förhållanden.

PS. Bilden ovan har jag oblygt lånat från det anonyma nätet. Den föreställer George Bernhard Shaw och är gjord av den magnifike Einar Nerman. DS. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s