Hundens tragiska paradis

https://i1.wp.com/cdon.se/media-dynamic/images/product/00/11/40/67/58/3/jonsson-reidar-hundens-paradis.jpgEFTER 22 ÅR har Reidar Jönsson nu avslutat sin så kallade hundtrilogi, den som inleddes med Mitt liv som hund 1983 och fortsatte med En hund begraven 1988. Därmed har han på ett oefterhärmligt sätt lyckats beskriva ett Sverige från 1959 och fram till idag.

Låt mig säga det först som sist: det här är en rolig bok! Inte sällan blir det rena slapstick-komiken, med härligt absurda vändningar och iakttagelser. Det är min själ inte ofta jag skrattar högt när jag läser böcker, men här händer det titt som tätt.

Men jag ska också erkänna att Reidar Jönsson frestar mitt tålamod i Hundens paradis. Denna litterära roadmovie drar iväg åt en massa håll samtidigt. Tempot är högt och andfått. I det skenbart ytliga händelseförloppet ligger en massa viktiga påpekanden och skildringar av tillståndet i samhället nerbäddade; det krävs en spänstig och alert läsare för att gräva upp skärvorna och foga dem samman till en helhet. Det är tydligt att Reidar Jönsson vill säga mycket om dagens  Sverige. Det är också tydligt att han vill säga en massa saker samtidigt och han har uppenbart ingen som helst lust att hejda sitt inre flöde. Ibland bullrar han så mycket att man faktiskt inte hör någonting.

Från Mitt liv som hund minns vi den unge Ingemar Johansson. I mellanboken bytte han namn till Ingemar Rutger och nu är han änkling. Inledningsvis funderar han på – och försöker – ta livet av sig, men misslyckas naturligtvis även med den saken. Född loser som han är.

Romanens absoluta styrka är den dråpliga och stundtals absurda humorn. Vi pratar om en skröna som inte drar sig för att svepa med sig svensk socialdemokratis inre underrättelseverksamhet, utvecklingen av EU, en flykt tillsammans med den undersköna Maria från Kuba, ett giftermål in i en spansk patriarkalisk högreståndfamilj, döttrar som blir tjurfäktare och en stunds andhämtning hos avskärmade holister i Dalslands urskogar och… ja, ni förstår själva. Det här är en i alla avseenden rik och ymnig roman!

Gott humör är inte så vanligt förekommande i svensk nutidsprosa. Därför gillar jag trots allt Hundens paradis. Samt att det verkligen känns som om författaren klätt av sig naken. Med uppenbar sakkunskap blottlägger han Ingemars tragiska paradis, det där kvinnor alltid finns som en lösning på frågan om vem han själv egentligen innerst inne är. Manlighetens tragik och tillkortakommanden har väl sällan blivit så underhållande och drabbande skildrat som här.

Andra recensioner: Svenska Dagbladet

Reidar Jönsson: Hundens paradis. Darwin Books 2010. ISBN: 978-91-86605-02-5.

 

Annonser

One thought on “Hundens tragiska paradis

  1. Kul. En liten kommentar. Hundtrilogin er inte är tänkta att vara engångsböcker. Mera en hjälp på vägen i den manliga tragedin. Man kan slå upp ett avsnitt och säga, att Ingemar Johansson/Rutger i alla fall har det värre.
    Mvh,
    Reidar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s