2 dagar kvar – barfota och salta pinnar?

CIRKA 80 000 LÖPARE väntas ge sig ut på gatorna i Göteborg och Stockholm de kommande två helgerna och nu börjar dagstidningarna fyllas av tips och varningsord.

Varningarna kan jag förstå, men att i dessa sista skälvande dagar börja ge råd om hur man klarar en halv- eller helmara verkar ärligt talat vara lite väl sent. Att exempelvis påpeka hur långt en löpare borde ha sprungit de senaste åtta veckorna för att vara i fin form, gör bara den glad som verkligen har sprungit den föreslagna sträckan. Vi andra blir mest modstulna.

I Dagens Nyheter idag skriver Sverker Lenas en intressant recension av Christopher McDougalls bok ”Born to run. Jakten på löpningens själ” (Förlag: Filter/Offside Press). Boken handlar bland annat om tarahumara-folket, ett avsides boende indianfolk i Mexico som är känt för sina extrema löpartalanger på långdistans. Kvinnor och män, barn och gamla springer när och var som helst. Och hur långt som helst. Men så drabbas de heller inte av vår tids folksjukdomar fetma, hjärtinfarkter, stroke, cancer, diabetes och depressioner.

Grejen är bara att de springer barfota. Eller i tunna sandaler. Vilket leder McDougall till slutsatsen att den moderna tidens stötdämpande, svindyra och gelfyllda sportskor i själva verket får motsatt syfte. ”Faktum är att den amerikanska långdistanslöpningen hamnade i en nedåtgående spiral exakt när pengarna kom in i bilden”, skriver han. Skofabrikanten Nike ”uppfann” det moderna löpsteget med hälisättning, enbart för att skapa behov av en produkt som egentligen inte behövs. Det missriktade, geldämpade löpsteget bryter ner kroppen snarare än bygger upp den.

Jaha. Där kan man återigen känna sig snuvad. Och ska man göra en trendspaning, så kommer säkert barfotalöpning att bli inne inom kort, eller i vart fall löpning med tunna fodral, typ five-fingers (se bild). Det följer i så fall samma trendspår som mat och kläder – stridsropet lyder ”tillbaka till naturen”, vilket inte bara ger oss barfotalöpning utan också vintagekläder, second hand, levande maskar och skalbaggar på krogarnas stenåldersmenyer och annat ursprungligt och naturligt.

Nå, en del goda råd och trender är dock inte vare sig dyra eller för sena. Till exempel är det lätt att följa rådet som GöteborgsVarvets tävlingsläkare ger: ät salta pinnar och salt snacks i samband med träningen!

För säkerhets skull knaprar jag därför i mig några salta pinnar ikväll, trots att jag har vilodag. Jag inbillar mig att de kan ligga kvar någonstans i kroppen ändå till på lördag och då aktivera sig på bästa sätt.

Och på köpet går det äntligen upp för mig varför det kallas att ”pinna på” när man springer.

Läs mer: DN om otränade offer, DN om Born to run.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s