Vad i all världen är en recension?

JAG GOOGLAR EFTER diverse recensioner på nätet och upptäcker att någonting har ändrat sig i landskapet. För bara något år sedan kom recensioner, skrivna av kritiker i dagspressen, relativt högt bland träffarna. Nu är det mest olika bloggare som poppar upp, ungefär sådana glada viljor som jag själv.

Det finns internetfundamentalister som tycker att det där är bra. De njuter av att ”folket” har erövrat nätet med sitt tyckande och sin opinionsbildning. Men jag tycker att minst en lika viktig uppgift för internet borde vara att enkelt servera mig de skarpa kritikerna, de professionella och utbildade anmälarna, de som har erfarenhet, utblick och kunskap.

Men tyvärr. Som oftast är nätet fyllt av devota ”recensioner” från beundrare och än oftare beundrarinnor. Även ganska mediokra deckare får osannolikt stora hyllningskörer på nätet och letar man riktig kritik, så får man leta länge. Istället är bokrecensionerna ganska inställsamma, typ ”XX tar verkligen plats bland de bästa svenska deckardrottningarna just nu” eller ”ännu några underbara nätter tillsammans med XX:s nya otroligt spännande thriller.”

Jag börjar ana konspirationen. Bloggare läser  bloggare. Förlagen vet att bloggare läser bloggare och tar intryck av varandra. Därför skickar förlagen numera ut förhandsexemplar till dessa välvilliga ”recensenter”, som naturligtvis blir mycket smickrade och skriver snällt om boken i förhoppningen att få ett nytt gratis bokpaket från något förlag. Bloggare låter sig i tysthet utnyttjas i förlagens marknadsföring, mot ett eller annat bokpaket i brevlådan.

Själv har jag bara fått ett sådant paket en gång, med ett trevligt brev från förlaget som ”hoppades att jag skulle tycka om boken och gärna skriva några rader om den på min blogg”. Jag slaktade boken. Den var erbarmlig. Hur många böcker tror ni förlaget har skickat mig därefter?

Det är förstås positivt att folk läser böcker, skriver om dem och tycker om dem. Eller tycker om dem. Men den räddhågsna och inställsamma bloggrecensionen bleknar snabbt, i jämförelse med en vass kritikerläsning. Synd då att de senare hamnar så långt ner i googleträffarna att de kvävs.

Och en jäkla tur att DN, Svenska Dagbladet och alla dom andra gammelmedierna ganska ofta är unga och pigga!

Annonser

38 thoughts on “Vad i all världen är en recension?

  1. Håller med om att definitionen av en recension har devalverats i bloggvärlden, man får verkligen leta efter någon som bygger på kunskap, nyanserade reflektioner och litterär bildning.

  2. Jädrigt bra att du tog upp detta, och att du vågade! Har tänkt på det här flera gånger när jag är ute på FB.
    Någon har startat ett förlag, ger ut en bok (av person fr Kapitel1) tex. Har en vän som är halvkänd lektör. Oj, vilka gullegull recensioner det blir.

    Jag blir bara irriterad och tappar förtroendet för lektören/bloggaren.

    • Kanske är min tilltro till läsare på Internet allt för stor? För jag antar att denna ”någon som startat förlag” är jag och vårt Duo Dito Förlag, att boken det syftas på ”av person fr Kapitel 1” är Desirée Fredlunds Refuserad och att vännen som är ”halvkänd lektör” är min goda vän Kristina Simar. Att vi gett ut tre böcker i vår och att Kristina INTE recenserat någon av dem beror just på att vi är vänner och anser att hon står för nära för att kunna göra en objektiv bedömning. Att hon valde att ändå blogga om Desirées bok (utan att ge någon bedömning eller betyg) framgår tydligt om man orkar läsa inlägget:

      http://blogg.passagen.se/krisim/entry/refuserad_av_desirée_fredlund

      • Helena D: Jag vet inte vem/vad som åsyftas. För mig är diskussionen större än enskilda exempel. Att rent allmänt skriva om böcker är väl kul, men mitt resonemang handlade om när folk påstår sig ”recensera”, men endast skriver att ”boken var jättebra” och liknande.

    • UM: Det handlar just om förtroende. Den som vill vägleda andras läsning, måste på sikt bygga upp ett oberoende och ett förtroendekapital.

    • Jag har en känsla att det det är mig Kristina Simar du syftar på som gullegullar med Kapitel 1, författare. Då undrar jag om du läst något av dessa författare? Om inte gör det. De är mycket professionella författare och bara för att de börjat sin bana på kapiel 1 är det fel att se ner på dem. Hade det fått förlagskontrakt på ett känt förlag hade det nog låtit annorlunda. Många av dessa författare håller nämligen högre klass än nyutgivna debutanter på ett känt förlag. Och många av dem har frivilligt valt att ge ut direkt på eget förlag och det betyder inte att deras manus blivit refuserad hela tiden.
      Mvh/Kristina

      • Kristina, var har jag sagt att du gullegullar med Kapitel 1-författare??? Jag har överhuvudtaget inte yttrat mig om din verksamhet, som jag har stor respekt för efter några år som egen förläggare. Det är väl helt ok att ta författare från K1 – det är inte alls det saken gäller.

  3. Visst är det underligt. Ju fler recensioner mina böcker har fått desto underligare har visserligen hela recensionsgenren börjat te sig för mig, men just detta med att (en del) bloggares gunst är till salu och att allmänt tyckande hamnar i samma fålla som seriösa analyser gör allting ännu mer skevt. Min analys/profetia är dock följande:

    1. Det kommer att bli tydligare vilka bokbloggare som har just erfarenhet och kunskap att bedöma litteratur på ett djupare sätt, och de övriga kommer att få kämpa för att komma upp i den nivån av trovärdighet och läsekrets. Redan nu tycker jag att man ser att vissa bokbloggares läsekrets mest består av andra bokbloggare, medan andra har fler läsare som är just läsare.

    2. Redan nu översållas populära bokbloggare av gratisböcker, så mycket att de behöver sålla ut vilka böcker de vill ta sig an. Jag vet inte om det kommer att innebära att gratiseffekten blir mindre påtaglig i deras analys, eller om effekten blir att de bara blir tjuriga om de inte får en gratis bok. Men jag tror man misstar sig om man tror att det bara är bloggare som låter tjänster, kontakter och personliga känslor spela in i recensionerna…

    3. Min uppfattning om bokbloggarnas entusiasm kompletterar kanske din lite. Vad jag har märkt så kan en mindre erfaren/utbildad/insatt bokbloggare vara mer negativ till en bok för att hen inte förstår vissa aspekter av den, vilka mer erfarna/seriösa/utbildade recensenter gärna framhåller som det viktigaste i sina recensioner. Det som gör att en ”enkel” historia får fler hyllningar av vissa bokbloggare blir samma sak som gör en mer komplicerad eller symbolladdad historia mindre hyllad av just de bloggrecensenterna. Jag antar att det är baksidan av samma mynt.

    Å andra sidan har jag fått mina mest insiktsfulla recensioner just på nätet, och en helt intetsägande recension i en av de stora dagstidningarna, så det handlar väl i slutänden som vanligt om att varje person som recenserar en bok är just en person.

    Mitt stora medhåll bröt ut när jag läste din rubrik. Vad ÄR en recension?

  4. Finns flera aspekter av det hela. Dels kan man säg
    a att Internet medfört att många fler kan fälla ett omdöme eller tyckande om en bok, vilket är en slags demokratisk utveckling. Du har rätt, Sara, att man också kan få de mest insiktsfulla recensionerna på nätet, just av den anledningen att kvaliteten på recensionerna har ett väldigt rikt spektrum och att det finns många som har väl underbyggda argument, välbesökta bokbloggar och en nyanserad och mångsidig analys. Att skriva en riktigt bra recension kräver både år av erfarenhet och kunskap, men det finns många bloggar som besitter denna kunskap och just därför blir välbesökta och populära. Det sker en kvalitetsgallring således på nätet. Man kan inte helle komma ifrån vilken källa recensionen kommer ifrån. Ju mer väletablerad, renommerad och omtyckt käla recensionen kommer ifrån, desto högre status får den och kan användas i vidare marknadsföring.I bokbranschen för övrigt mycket som bygger på kontakter, så det är en tilltalande tankar att man från ett litet förlag kan få ganska god spridningseffekt om man använder vänners bloggar. Slutsatsen är att för att kunna skriva riktigt bra recensioner, baserat på en litterär grund, måste man lära sig hantverket på samma sätt som en författare måste göra.

    • Om man vet hur man gör blir det lite lättare. Ganska mycket faktiskt. Prova att googla murakami+dn eller barbery+svd t ex. Ännu snävare sökning får man om man googlar titel plus tidning. Så det kanske inte är nätets fel HELT och hållet, utan kanske handlar LITEGRANN om nätkunskap?

  5. Jag håller inte med öht. Jag läser många kritiska bokbloggsrecensioner. Och jag har läst många recensioner i dagspressen där man undrar om människan läst samma bok, dvs att den var positiv när boken var skit.

    Det är helt enkelt så att man tycker olika och en del gillar det du sågar och tvärtom.

    Säkert finns det även de som tycker att de måste betala tillbaka ett recex genom att skriva snällt, eller som försöker att inte såga för hårt och istället råkar skriva för snällt.

    Men den värsta synden är ändå att generalisera som du gör här och därmed såga en mängd duktiga bokbloggsrecensenter som skriver både bra och så ärligt och uppriktigt att förlagen bleknar.

    • Alltid när man vill beskriva tendenser blir ma nbeskylld för att generalisera. Men det ÄR min uppfattning att sikten skyms av alltför många trallande bokbloggar utan försök till analys.
      Det finns naturligtvis bra och läsvärda bokbloggare också. Men om man tycker att större delen av ett lag spelar uselt, måste man då alltid tjata om att vänsterbacken var lysande?

      • Jag kanske har enorm tur eller väldigt hög klicktröskel, men jag tycker inte att min sikt skyms av trallande bokbloggar. Tvärtom tycker jag att jag ofta hittar väldigt bra recensioner som både kan beskriva en bok väl utan att spoila och ge mig ett väldigt bra intryck av känslan den ger, vilket är just vad jag vill ha.

        Djuplodande analyser kan man säkert hitta ett överflöd av inom akademia om det är litteraturvetenskap man är ute efter.

        Personligen tycker jag att många bokbloggare gör ett bättre jobb än många tidningsrecensenter. Kanske för att jag läser många och följer de som är bra. Kanske för att jag använder bokbloggar.nu som källa till fler och sällan bryr mig om att googla.

        Allt finns där ute (på Internet) och att generaliserande döma ut majoriteten är att tro att man ens sett majoriteten, vilket man rimligvis inte har, givet den enorma mängd som existerar. Jobba istället på att hitta de bokbloggar som passar dig? Lägg in dem i din rss och leta via mer avancerade sökord när du behöver en recension av en viss bok.

        Att du tycker dig bli ”beskylld” för att generalisera när du gör just det är en väldigt bra insikt. Lite mer nyanserade iakttagelser kanske vore på sin plats. Och kanske lite mer sökande efter de där bokbloggarna du önskar.

        Självklart är bokbloggare, som det mesta annat, normalfördelade. De flesta är medelmåttiga och några är usla, men några är fantastiska. Vilka vi väljer att sätta i vilken kategori är nog individuellt, vilket var en del av min poäng. De du inte uppskattar är förmodligen de någon annan letar mest efter.

  6. Min blogg är en Sveriges största och mest lästa bloggar med bokrecensioner. Huvuddelen av recensionerna skriv inte av mig. Vi får minsann inga gratisex av några som helst böcker om vi inte jobbar på det. Fast det är klart, vi skriver riktiga recensioner. Inte hyllningar, inte sura sågningar.

    • Anders: Hyllningar kan vara befogade, liksom sågningar. Tveksam dock till den ”roliga” sågningen/hyllningen av Lapidus idag i Expressen. men en recension måste vara något mer än en innehållsbeskrivning och ett konstaterande av att boken var ”bra”. Vad har du för adress till din blogg?

  7. Jag har själv i några år recenserat böcker för lokaltidningen och jag kan lova att inte alla böcker har fått högt betyg av mig. Å andra sidan får jag ofta välja själv vilka böcker jag vill recensera och då väljer jag självklart de som intresserar mig och då blir det ofta ett högt betyg.
    På min egen blogg http://www.ivarhamarsman.se har jag också lagt ut några recensioner, de flesta positiva, just för att jag valt de böckerna själv. En boks popularitet bland recensenter kan alltså delvis ses efter hur många som gillar den typen av böcker.
    Som någon skrev, en recension är en uppfattning om hur denne gillar boken och hur den är skriven. En litteraturkritiker med akademisk inrikting är något helt annat och är ofta någon som skjuter så högt att endast de med högskoleutbilding i litteratur begriper det.
    En annan sida är att de författare som redan befinner sig i smöret. Ett exempel är en journalist på en stor drake som gav ut en bok samtidigt med mig, naturligtvis recenserades av den stora draken. Genast nappade de andra drakarna också. Medan min bok ville de inte ta i med tång. Var det för att den var så mycket sämre eller för att jag inte fanns i rätt kretsar?

  8. Jag har följt debatten om vad som är en recension med stort intresse. Eftersom jag själv frilansat en hel del som filmkritiker så tycker jag att det kan finnas skäl att ifrågasätta själva definitionen. Det är stor skillnad på en recension där det argumenteras för vad som är bra/dåligt och en som ”tycker till” utifrån sin personliga horisont. Men egentligen innebär begreppet ”recensera” endast att göra en bedömning. En litteraturkritikers bedömning av en bok är av naturliga skäl mer djuplodande och analytisk än de flesta bloggares – även om det finns undantag från båda håll. Min tilltro till Internetläsaren är stor nog att tro att de flesta med normalintelligens kan avgöra vad som är ett omdöme grundat på en litterär analys och vad som är ett omdöme grundat på läsupplevelse av en bokintresserad bloggare. Jag tycker att båda typerna av tyckande är värdefulla!

  9. Anledningen till att bokbloggar ibland hamnar långt upp via Google har bättre träffrekvens än vad en recension hos en enskild (pappers)tidning har. Anledningen till att (de smarta) förlagen tagit till sig bokbloggarna är att dessa når en helt annan målgrupp än den så kallade kultureliten dras till. Kultursidorna i en papperstidning är i många fall de som snabbast bläddras förbi, och vem är det som bläddrar förbi dem? Jo, det är den personen som läser Läckberg på semestern (på sommaren, när alla boktopplistor toppas av deckare eftersom det är det enda ”vanligt” folk läser på semestern). Och den här personen läser hellre en kort recension på en blogg skriven av en ”vanlig” kvinna som snabbt kommer till vad hon tycker om boken, än en halvsida lång recension i en dagstidning som man efter att ha läst ställer sig frågan: Hm, jaha, stilen påminner om Strindbergs första verk och karaktären är pragmatiskt tidstypisk för Kafka, men vad tycker recensenten om boken, egentligen?

    Bloggarnas olika ”kvalitet” beror på skribentens eget syfte. Många har en bokblogg som skrivdagbok, kanske få en kommentar då och då. Anledningen till att man säger att bokbloggar bara läses av andra bokbloggare stämmer i vissa fall. Det beror på att många bokbloggare är vänner, både online och irl.

    Bokbloggare kanske inte skriver utmejslade analyser med fina ord, men människor i ens närhet snappar upp att man läser mycket, och när de vill ha boktips frågar de om råd (i veckan har jag fått mejl från två helt okända människor som velat låna (?!) böcker av mig för att de läst i min blogg om boken). Jag har även hört från flertalet författare att en recension från en ”vanlig” människa ofta ger dem mer, eftersom en ”kulturell” recension har fullt upp med att vara ”kulturell”. De skriver om Lapidus tredje bok för att alla andra gör det. Och gör den till underhållning för att de trots allt får betalt för det.

    Sedan vet jag inte riktigt vad det är för problem du ser med Google. Alltid när jag skrivit en recension så googlar jag boken för att länka till andra, och tidningarnas recension är inte alltid först, men SÅ jobbigt långt bak är de sällan. Oftast bara ett par steg ner.

    Allt handlar om målgrupper, engagemang, marknadsföring och intresse. Och det kommer inte att försvinna, snarare tvärtom. Så det är nog bara att vänja sig, kissemiss 🙂

  10. Pingback: Vad i all världen är en recension? | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

  11. Gammelmedia behöver bli bättre på att:
    a) – tagga sina artiklar (detta behärskar de flesta i bloggvärlden, och gör det otroligt mycket snabbare och lättare för sökmotorerna att hitta och sortera dem).
    b) – länka i sina inlägg! Länkar genererar både vidareläsning och bättre ranking hos sökmotorer.
    c) – många gammelmediasajter har åtminstone börjat lista pingbacks med Twingly – MEN, denna funktion saknas ofta när det gäller recensioner(!).

    • Jag håller helt med om detta, Sofie. Just länkandet är för övrigt något som fler borde förbättra, eftersom det skapar just den där pluralismen. Och en och anna bloggare kunde nog bli bättre på att länka vidare till andra medias recensioner och inte bara till andra bloggare eller förlagets reklamsidor.

  12. Pingback: Ett litet klargörande « enligt O

  13. Jag är en bloggare, men har aldrig sett mig som recensent. Jag är en läsare, dvs. en person som gillar att läsa böcker och skriver om de böcker jag läser. Även om jag saknar ”recensentutbildning” bör jag inte förmenas rättigheten att ”tycka”. Sist och slutligen är det ändå läsarna som bestämmer om en bok ska bli en försäljningsuccé eller inte och det oberoende av både recensenter och bloggare. Jag får ofta tips från mina vänner om böcker som de gillat och lämnar gärna tips själv.

    Från förlagen kommer oftast printerutskrifter (dvs. lösblad) som inte är speciellt roliga att läsa. Ibland läser jag dem och ibland inte. Däremot får vi ibland böcker att diskutera (Prosa och marmelad-gruppen) och det är både intressant och givande.

    Jag motsätter mig den nedlåtande synen på oss bloggare som förmedlas i inlägg och kommentarer.

    • Tack för ett bra inlägg Sladdertackan! Om inte vi bloggare fanns, vem skulle då hitta alla ”vanliga” böcker som folk verkligen vill läsa. Litteraturkritikerna tar ju bara upp den så kallade finlitteraturen och den läses inte av så många. Jag vet att många författare tycker att vi bloggare gör ett bra jobb för vi ser till att deras böcker läses. Om man som Hansson inte gillar att läsa blogginlägg så behöver han inte göra det. Det är frivilligt. Men att ha den trista nedlåtande synen på oss bloggare motsätter jag mig också till. Och även att se Kapitel 1-författare som mindre värda känns mycket trist.

      • Sladdertackan och Kristina. Varför är ni så himla känsliga? Jag har aldrig föreslagit att någon bloggare ska stoppas eller att ni inte ska få skriva om böcker – herregud, det är väl er självklara rättighet!

        Men det är också min rättighet att kommentera ett fenomen som jag tycker mig se växa och som jag inte enbart tror är av godo. Att som Kristina förslår (att jag ska blunda för det jag inte tycker om) vittnar om en panisk rädsla för att bli ifrågasatt eller ens omdiskuterad. Är det bara de som klappar er på axeln som ni riktar er till i era bloggar, eller?

        Många av de utsagor som kommit här och på Kapitel 1 ger snarast vatten på min kvarn: man får inte kritisera bloggare, för då klassas man som nedlåtande, av samma bloggare som sedan glatt raljerar över ”finkulturen” och vill göra det utan att bli emotsagda.

        Jag drabbas plötsligt av en föraning – håller det på att bildas en ny ”kulturelit”, som förenas i ett massivt avståndstagande från allt vad kunskap, djup och analys heter? Överbevisa mig gärna om motsatsen.

        ”Om inte vi bloggare fanns, vem skulle då hitta alla ´vanliga´böcker som folk verkligen vill läsa” frågar Kristina retoriskt.
        Jag, hur i jösse namn hittade folk Larry Kent, Nick Carter, Maria Lang och Barbara Cartland? Enid Blyton? Stieg Trenter?
        Inte vet jag, men inte var det via bloggare i alla fall. Så riktigt SÅ epokgörande är det faktiskt inte att bokblogga, även om jag verkligen inte vill dämpa din entusiasm, Kristina.

        Hälsningar Kjell Åke

  14. Det Hansson skriver 20 juni, 4:07 em ser jag som rent trollbeteende. För inte kan en vuxen människa som vill verka tala för intelligent analys sitta och använda härskarteknik, raljera och säga emot sig själv på det viset? Då förblir jag gärna oläst och oönskad i sammanhanget.

    • Feuerzeug: Troll? Härskarteknik? Hjälp mig att bena ut det i så fall, eftersom jag själv upplevde att jag replikerade på tidigare inlägg av ungefär samma karaktär. Som i vilken debatt som helst. Men du får gärna exemplifiera var du tycker att jag trampar i klaveret på det grova sätt du påstår.
      Min avsikt är bara att diskutera det offentliga samtalet om böcker, inte att vara troll på min egen blogg.

    • Till skillnad från Feuerzeug anser jag att Hansson speciellt i sin senaste kommentar belyser något mycket viktigt i diskussionen. När man upptäcker att man undviker att ifrågasätta den innersta bokbloggskretsen för att inte komma på kant, är något riktigt fel. I min roll som förlagsrepresentant är jag beroende av såväl bloggare som traditionella recensenter, uppskattar båda men har en större tillit till de senare, bl.a av den enkla anledning att de – generellt – på ett helt annat sätt äger en kritisk blick, till boken i fråga men också till branschens strukturer och tendenserna på marknaden. Inte minst finns en annan medvetenhet kring den makt att påverka man har, och kring den påverkan man är under.

  15. Jag ber så mycket om ursäkt, Hansson. Jag såg nu att det var någon helt annat som skrev om gullegull med Kapitel 1:are. Där läste jag fel namn. Kände mig träffad som lektör och att jag gett bra omdöme till flera från Kap.1, det beror enbart på att jag tycker att de varit riktigt bra skrivna och bra korrekturläsna. Annars tycker jag själv att jag är ganska hård i min bedömning vid recensioner. Tittar mycket på språkupplägg och korrekturläsning.
    Men som sagt så ber jag om ursäkt för att jag tog fel på person.
    Mvh/Kristina

    • Ingen som helst fara, Kristina. Jag ville bara inte klä skott för just den repliken. Du vet ju säkert att jag också är en tidigare K1-skribent och har hejat fram en del andra personer där. No hard feelings at all.

      • Det visste jag inte Hansson, att du också funnits på Kap.1 – Jag har överhuvudtaget ingen aning om vem du är. Jag själv har aldrig skrivit något på Kap.1 bara läst texter under Bok-SM 2009, sedan dess har jag inte varit aktiv på sidan, men flera som funnits där och gett ut böcker har bett mig att recensera och jag är väldigt positiv till det de skrivit, bättre än många debutanter på kända förlag. Jag skriver för den delen aldrig något själv, inte än.

  16. Pingback: 100 | Torvmossen

  17. Pingback: Recensionsreaktion | Sociala förlag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s