Mannen med segerhuvan

DET VILAR NÅGOT sorgset över Leif GW Perssons hågkomster i Gustavs grabb. Något som har med förlust och identitet att göra, trots att stommen i berättelsen egentligen är författarens egen framgångssaga. Men det svarta hålet i hans bröst öppnar sig redan på de första sidorna och förblir öppet till de sista raderna.

Gustavs grabb – för övrigt en ovanligt trist titel – är en ”roman om mitt liv”, som Leif GW Persson själv kallar den. Född strax innan andra världskrigets slut växer han upp i det rena, optimistiska efterkrigs-Sverige. Det är femtiotal och sextiotal, hjulen snurrar och pappa Gustav bygger tunnelbana med hela sin kropp och sitt nedärvda hantverkskunnande, medan sonen Leif gör klassresan och kliver rakt in i läroverk och akademier.

Leifs mamma är opålitlig och ständigt insjuknande i olika krämpor. ”Vi får hoppas att det inte är cancer som mamma har fått, för då har du snart ingen mamma längre” lyder utsagan som hon återkommande torterar lille Leif med. Pappa Gustav står å andra sidan för allt det där andra: det folkhemstrygga, ärliga, arbetssamma och stabila Sverige som dåförtiden stavades socialdemokrati.

Skildringen av Leif GW:s klassresa är bokens styrka. Den som, i likhet med mig själv, gjort en snarlik tripp genom de sociala lagren, känner igen sig på djupet i känslan av att befinna sig mitt emellan två våningar i en trögt uppåtsträvande hiss. På första våningen kan vi alla koder, vet exakt hur vi ska bete oss – men där vill vi inte vara, bara hälsa på någon gång, alltmer sällan. På den andra våningen har vi genom åren lärt oss de flesta koder – men hör ändå inte till och vet dessutom att vi aldrig någonsin kommer att höra till, inte på riktigt. Tredje våningen är utesluten.

Jag gissar att just det här är Leif GW:s svarta hål: ett livslångt famlande efter tillhörighet.

Eftersom Gustavs grabb har starka drag av självbiografi finns där förstås också skildringar av tumultet kring Geijer-affären. Samtidshistoriskt intressant, javisst. Men den självbiografiska romanen tar paus och ersätts av ett självbiografiskt reportage. Det är lite synd, även om historien är spännande och dramatisk. Hur den ter sig för en yngre läsare än jag själv – och som inte upplevde tidsandan och vare sig gick på MUF-möten eller bläddrade i FIB Kulturfront – ska jag låta vara osagt. Var tid har sina skrivare och sina läsare.

En annan sak: när vuxna män skriver sina biografier, så är kvinnorna ofta märkligt frånvarande, alternativt frånstötande. Även Leif GW gömmer ett antal personliga pusselbitar och det är lite synd, för jag är säker på att han kunnat skriva gripande om kärlek och relationer, om han vågat löpa den linan ut.

Sin mamma kan Leif GW inte förlåta. Han är kränkt. Och han uttrycker det rakt och starkt: ”Det enda jag kan göra åt saken är att jag aldrig – så länge jag lever och andas – kommer att förlåta henne”. I övrigt flimrar kvinnorna förbi, som mjuka skuggfigurer som glider in i ljuset men lika snabbt ut därifrån igen. Kanske har det med hänsyn att göra.

Eller också har även tillsynes machoaktiga män faktiskt lättare att skriva om relationen till män än till kvinnor? Både PO Enquist och Jan Guillou vill jag minnas hade samma svårighet att skriva om kvinnor i sina memoarböcker härom åren.

Det är ingen hemlighet att jag gärna läser Leif GW Persson. Han är en lysande stilist, en intuitiv dramatiker. Han har en historia att berätta. Det här är inte hans bästa roman, men den är mer än tillräckligt bra. Och dessutom sann. Åtminstone för honom själv och vi andra behöver faktiskt inte veta.

Segerhuvan då? Jo, Leif GW:s mamma präntade tidigt i honom att han var ett Söndagsbarn med Segerhuva, vilket innebar att ett liv fyllt av framgångar väntade.

I så måtto hade hon faktiskt rätt. Om det nu inte var för det där svarta hålet inuti bröstet. Och för att Leif i själv verket föddes på en vanlig enkel måndag. Utan huva.

Leif GW Persson, Gustavs grabb. Albert Bonniers Förlag. ISBN 978-91-0-012684-1.

DN, DN2, SvD, SvD2, SvD3

Annonser

2 thoughts on “Mannen med segerhuvan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s