En storm kom från paradiset

https://hanssonsblogg.files.wordpress.com/2013/08/58bc5-anyuru.jpgDET VAR LÄNGE sedan jag skrev på den här bokbloggen. Men efter att nyss ha avslutat Johannes Anyurus roman En storm kom från paradiset är det nog dags att leverera ett litet lästips igen.

Det här är nämligen en liten men mycket välskriven och komplex roman. Och viktig. En berättelse om hur historiens stormar kastar in enskilda människor i virvlar av våld, hot, rotlöshet och uppbrott. Och om den långa kedja av händelser och öden som skapar dagens samhällen och liv.

Johannes Anyuru skriver om sin far, stridspiloten P från Uganda, utbildad i Grekland, på flykt i Italien och därefter i Tanzania och Kenya. Det tilldrar sig under Idi Amins skräckvälde i Uganda på 1970-talet, det är de stora omvälvningarnas och krigens tid i Afrika och det är början på en mer frekvent afrikansk invandring till Sverige.

Man kan säkert läsa Anyurus roman på många sätt. Den är kanske i första hand ett fadersporträtt, om än distanserat och återskapat. Den är också en beskrivning av de unga afrikanska staternas våldsamma inre problem och konflikter. Men framförallt, i min läsning, är det en berättelse som visar på hur vi alla flyger omkring som små sandkorn i historien – en del av oss med stora möjligheter att påverka vår färdriktning, andra nästan helt utan chans att göra det.

Anyuru visar i sin berättelse att vi framförallt är människor och inte tillhöriga en stam eller en nation. I själva verket läser jag hans bok som en stark argumentation mot all nationalism och mot tanken på att våra öden av historiska skäl skulle vara förutbestämda. Anyuru levererar en bit in i boken något av det vackraste som formulerats om den saken (i en passage där det är nutid, platsen Göteborg och tidsmässigt i slutet av faderns liv):

Jag vill inte komma ur historien utan ur livet. Jag vill att vinden hade med sig oss från ingenstans och att vi är på väg till ett annat ingenstans. Någonstans. Att däremellan finns allt. Det som finns. Kropparna som kliar och värker och saknar och skrattar och dör. Att vi inte ansvarar för det som kom före oss. Att hemlandet är en lögn. Att vi kommer från nyss, att vårt hemland är timmarna, sekunderna, ögonblicken, att det inte finns något ursprung, att historien inte kan säga vilka vi är. /…/ Det finns ingen historia. Jag kommer bara härifrån. Från denna sommar när min far är döende. ”

Johannes Anyuru har skrivit en angelägen roman. Välskriven och med ett språk som i stort sett alla nu levande svenska författare borde snegla en smula avundsjukt på. Läs!

Johannes Anyuru: En storm kom från paradiset. Norstedts aug 2012. ISBN: 978-91-1-304087-5

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s