Dagens ord: TIGGARE

tiggareDagens ord är: tiggare.

Plötsligt pratas och skrivs det om gatutiggare snart sagt över allt. Och numera med undertoner som gör mig verkligt dyster. Och inte så lite orolig.

Jag får en otäck känsla av att gatutiggarna råkat kraschlanda rakt ner i årets julhandel och gjort klyftan mellan rika och fattiga synlig som ett blödande, öppet sår.

Överlastade med paket och julmatkassar har vi inhemska, relativt välmående,  medborgare tvingats kryssa mellan utsträckta händer, män som underdånigt tryckt pannan mot backen och kvinnor som tittat vädjande på oss nerifrån rännstenen.  

Det är som att världens fattiga nu krupit ända fram till vårt vardagsrum. Tidigare visste vi att dom fanns  – men nu ser vi att dom finns.

Och dom ser oss.

Runt middagsborden diskuterar vi nu om det är rätt eller fel att ge en allmosa, och vilka ideologiska motiv vi i så fall har för det ena eller andra valet.  I tidningarna ser sig alla partiledare föranledda att berätta om hur just de personligen gör när de går förbi en knäfallande tiggare – utom Fredrik Reinfeldt, som klokt nog avstår från att svara på den privatiserade frågan.

Professor Bo Rothstein vill, i en debattartikel i DN, till och med kriminalisera själva givaren, och likställer handlingen att slänga en slant till en tiggare med att köpa sexuella tjänster av prostituerade. Prostitutionen minskade när vi kriminaliserade torskarna, påstår Rothstein, så då kan vi väl använda samma metod mot de som skänker pengar till fattiga.

Visst, det låter effektivt. Utan pengaskrammel i koppen finns det förstås ingen anledning att tigga. Lagen om tillgång och efterfrågan gäller säkert även allmosor.

Men sen då?tiggare

För en vecka sen, på julaftonens eftermiddag, gick jag en promenad genom centrala Göteborg. Vinden var iskall, duggregnet piskade, staden var grå, dyster, nästan avfolkad.

På Kungsportsplatsen satt en påbyltad gumma mitt på den blöta stenläggningen. Inte lutad mot någon vägg eller statysockel, utan helt utan skydd, med benen rakt ut och ryggen krum, blick stilla. I högerhanden en pappmugg från Mc Donalds, lagom för en stor cola. Några kronor på botten. Hon var helt orörlig, bad inte om någonting, tittade inte upp, sa inget.

Det var en scen som Dickens kunde beskrivit.

På vilket sätt hade hon fått mer hjälp om Rothsteins lagändring redan varit genomförd?

Hans poäng är förstås att hon då i så fall inte hade suttit där, eftersom hon inte tjänat några pengar på det. Men var hade hon varit istället och vad hade hon gjort? ”Så länge gatutiggandet ger ett låt vara miserabelt men likväl möjligt livsuppehälle, kommer tillräckliga strukturella åtgärder från samhället att utebli” skriver Rothstein i sin artikel.

Men gäller verkligen motsatsen? Vad säger att ”tillräckliga strukturella åtgärder” inte uteblir även om det blir kriminellt att slänga några mynt i hennes pappmugg? Och tvärtom: vad säger att samhället inte skulle kunna sätta in ”tillräckliga strukturella åtgärder” redan nu, om avsikten är att lindra nöd och bekämpa fattigdom?

Så var någonstans hade gumman på Kungsportsplatsen varit om Rothsteins lagförslag redan hade gått igenom? Troligen inte alls i Sverige, utan hemma i Rumänien eller var hon nu kom från.

Och vem hade varit mest hjälpt av det? Hon eller vi?

tiggare

Det som gör mig orolig – och som jag ser ingår i ett allt mer utbrett diskussionsmönster – är att statsvetaren Rothstein, och andra som skrivit om denna sak, så hårt fokuserar på och stigmatiserar just de utländska gatutiggarna, men ägnar så lite tankemöda åt frågan vad ”tillräckliga strukturella åtgärder” i så fall skulle kunna vara och vilka åtgärder vi som nation kan och bör sätta in för att exempelvis skapa bättre jämvikt mellan länderna inom EU, och demokratisk och ekonomisk tillväxt i de sämst lottade länderna. 

Uppenbarligen har det de senare åren skett en tillvänjning till den polariserande retorik, och det tankemönster, som är Sverigedemokraternas signum. En retorik där ”vår” välfärd alltid ställs mot ”deras” behov och nöd.

Vi lever just nu i en tid där starka krafter försöker spela på alla instrument som finns för att göra invandrare och invandrarfrågor till ”den enda frågan” i politiken. Det nationella ställs mot det internationella, ”vi” mot ”dom”. Taktiken är att, så ofta det går, isolera frågor om utlänningar, invandrare och främlingar från övrig samhällsdebatt.

Det smittar uppenbarligen av sig, även till akademiker och normalt sansade debattörer. Denna polarisering är en livsfarlig utveckling och jag tycker man ska vara oerhört vaksam på tendensen. Vi har ju facit. Övergången till totalitära samhällen föregås alltid av en förändring i språkbruk och attityder. En långsam tillvänjning av det främlingsfientliga.

tiggare

Hur stort är tiggeriproblemet egentligen ur vårt samhällsperspektiv? Och hur blev tiggeriet ett ”nytt” problem för oss?

I tidningen läser vi om ”kåkstäder” som växer upp och om romska tiggare som sedan några år finns i varje stadskärna. Bilden som både avsiktligt och oavsiktligt förmedlas är bilden av en ny och snabbt växande humanitär katastrof i ”vårt” samhälle, en katastrof som – underförstått – kommer att rasera allt det vi har.

I den nätbaserade undervegetationen fyller sedan mer eller mindre rasistiska bloggar och hemsidor på med hetsande artiklar och bilduppslag mot just tiggare, gärna enskilda fall.

Men är bilderna sanna och relevanta?

Det lär finnas ungefär 300 romska tiggare (90 procent kommer från Rumänien) i Stockholm. Låt oss säga att de byts ut varje kvartal mot 300 nya; då får vi totalt 1200 människor per år som gästar oss från Rumänien för att försöka få ihop pengar. Säg att det är för lågt räknat. Säg 5000 människor istället (vilket å andra sidan säkert är för högt).

Av Rumäniens drygt 20 miljoner invånare är det i så fall alltså en försvinnande liten del som gör sig mödan att åka hit. Och visst, troligen finns det skojare och lurendrejare även bland dom – sådana hittar man ju lite varstans, som bekant. Men de flesta är fattiga människor, utan annan möjlighet till utkomst, det visar åtskilliga vittnesmål och exempelvis DN:s artikelserie härom månaden.

Ändå väljer Rothsten medvetet att inleda sin artikel så här försåtligt: ”…i de centrala delarna av landets större städer sitter eller ligger människor som förefaller vara i yttersta nöd på gator och torg…”

Förefaller?

Det vore spännande att få reda på vad Rothstein tror att dom skulle kunna vara istället? Människor i måttlig nöd? Eller rent av människor som, inte alls är i nöd? Det återstår i så fall för honom att bevisa.

tiggare

Bloggaren och socialdemokraten Johan Westerholm skriver så här: ”Jag har extremt svårt att legitimera, oavsett internationella solidaritetskrav och ställningstaganden, att svenska skattebetalare skulle garantera dessa livsödens välfärd.”

Han landar, tror jag, i slutsatsen att vi bör satsa på att hjälpa Rumänien och de andra länderna ut ur fattigdomen – men också diskutera ”stängda gränser och begränsningar i rörelsefriheten” mellan länderna i EU, bland annat för att ”skydda den svenska arbetsmarknadsmodellen” (vilket egentligen inte främst har med tiggeri att göra).

Jag anser att det vore ett fatalt misstag – och verkligen en framgång för det parti som driver en inhuman och stram invandringspolitik – om närvaron av ett antal hundra rumänska tiggare av romsk härkomst leder till att vi börjar stänga gränserna.

tiggare

Idag talar vi om hur vi ska bli av med tiggarna, förr talade vi om hur vi skulle kunna hjälpa dem. Idag talar vi om att bekämpa utvecklingsländernas fattigdom av egoistiska själ, eftersom deras fattigdom annars hotar vår välfärd, förr talade vi om att bekämpa fattigdomen som en humanitär handling och för att skapa en totalt sett bättre värld. Nu talar vi om att stänga gränserna, förr talade vi om att öppna dem.

Jag har verkligen ingen lösning på hur vi kan minska tiggeriet i Sverige. Jag är inte ens säker på att vi kan det, på kort sikt. Vi kanske till och med måste vänja oss vid att ha tiggare i blickfånget emellanåt, vilket inte innebär att vi därmed ska acceptera deras utsatthet.

De enda två självklara åtgärderna som jag kan se är att vi är generösa nog att använda våra sociala system och vecklar ut vårt samhälles skyddsnät även för dessa människor – och att Sverige driver en klok och offensiv politik i EU, som får de fattigaste länderna att utvecklas.

Men lika viktigt är att vi håller våra huvuden kalla,  är försiktiga med vilka ord vi använder och undviker att vara så snabba med att prata om ”bomben som snart exploderar i ansiktet på oss”, om en ökad ”social oro” på grund av tältläger, tiggare och invandring och att ”stänga gränserna” samt förbereda marken för ”beslut av den hårdare karaktären”, som min vän, (s)-bloggaren Peter Högberg har uttryckt det.

Jag tror det är viktigt att undvika grumliga förutsägelser och profetior, som till sin innebörd är synonyma med den hets som florerar på diverse kommentatorfält. Och jag tror det är viktigt att försvara de värden och den frihet vi har, exempelvis rätten till fri rörlighet över gränserna och solidaritet med de svagaste.

Sverige är inte ett av de fattigaste länderna i Europa eller världen. Vi har stora naturtillgångar, tillgång till kompetens och en hyggligt stark ekonomi, jämförelsevis.

Att bekämpa fattigdomen kommer att kosta pengar, oavsett om vi hjälper tiggare i Sverige eller gör insatser i de fattigaste länderna. Vi lever i en global värld där fattigdomsbekämpning, arbete mot diskriminering (de allra flesta tiggare på gatorna i Sverige är utstötta romer!) och arbete för demokrati inte är något vi kan avstå.

Att bekämpa fattigdom kostar. Att inte bekämpa fattigdomen kommer att kosta oändligt mycket mer.

Allt är dock inte ekonomi. En hel del handlar också om de attityder vi väljer att sprida – eller inte sprida.

Attityder är en minst lika betydelsefull drivkraft som pengar i utvecklingen av det goda samhället.

Länkar: JWesterholm, PHhögberg, DN1, DN2, DN3, DN4GT, GT2 (Råde) AB (Westgårdh)  AB (Ezpeleta)   Hemlöshet i fokus 

Annonser

3 thoughts on “Dagens ord: TIGGARE

  1. Pingback: Rasmus på luffen utanför Systembolaget | Hanssons Blogg

  2. Otroligt naiv artikel om tiggeriet. God på ytan men vad blir de långsiktiga konsekvenserna för Sverige? Skattebasen är inte oändlig och ålägger det verkligen svenskar att försörja andra länders medborgare? Tyvärr Hansson, godhetsapostlar som du är direkt samhällsfarliga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s