AIK, Knausgård och tredje rikets språk

aikDET HÄR SKA handla om ord och ords betydelse. Och i någon mån om AIK.

Jag gillar fotboll och har verkligen inget speciellt emot AIK. Men så råkar jag få syn på AIK:s nya reklamkampanj. Det sker samtidigt som jag borrar ner mig i den sista delen av Karl-Ove Knausgårds maffiga romanserie ”Min kamp”.

Och, det kan inte hjälpas. Jag får kalla kårar utmed ryggraden.

På sidan 470 berättar Knausgård om den tysk-judiska filologen Victor Klemperer, som 1947 (strax efter krigsslutet, alltså) gav ut boken Lingua Tetii Imperii; Tredje rikets språk.

Klemperer levde mitt i Hitlers välde och observerade tidigt i sin dagbok hur språket förändrades när nazismen vann terräng. 1933 noterade han att ordet folk- plötsligt användes överallt som en följd av nazisternas strävan efter ”ett folk, ett rike” (rester av det har vi kvar i vårt språk än idag: folkparker, folkdjupet, folkfest etc). Folket var tyskar, arier. Vid sidan av dem fanns de andra, de som inte hörde till.

Klemperer berättar hur detta påverkade alla i samhället. En ideologisk och dold reklamkampanj, där orden långsamt förändrade människors världsuppfattning. ”Här är någon sorts fördunkling på gång som påverkar oss alla” skriver han.

Vad har detta att göra med AIK?

I bästa fall ingenting. Men i sämsta fall är klubbens nya kampanj ett exempel på hur språkbruk skapar en förskjutning i vårt gemensamma tänkande.  Den nya kampanjen handlar endast om en sak: att göra skillnad på ”vi” och ”dom”. Den slogan AIK-ledningen trummar in är ”Vi är inte ni!”. Hela upplägget bygger på konfrontation, distansering och avsky mot ”de andra”.

Kampanjvideon – eller ska vi säga propagandafilmen – byggs med suggestiva mörka bilder av anonyma supportermassor på regnvåta gator (vi är många!), män som skriker och slår med nävarna (vi är starka!), en halvt dold man i en mörk gång med en trasig AIK-flagga (han har varit i strid!) samtidigt som skådespelaren Ola Rapace (naturligtvis har man valt en man!) läser följande med ödesdiger röst:

”Likt solen i vår sköld är AIK den idrottsklubb som allt kretsar kring. Vi är allsvenskans självklara mittpunkt. Fotbollssveriges brinnande eld. Det här är inget vi själva har hittat på, att det är AIK mot inte AIK. Vår motståndare behöver inget namn, för vi är allas motståndare. Vi är allas derby. Allas sömnlösa natt. Det är en mot alla, alla mot en och vi trivs med det. Vi är AIK. Vi är inte ni.”

Och huliganismen slätas över (för att inte säga: legitimeras) med några ord:

”Från tid till annan är vi vår egen motståndare, för kompromisser och passion går inte ihop. Men inget förenar oss som kampen mot dom andra. De namnlösa.”

Det är en estetik och ett språkbruk som blåser upp det egna egot, istället för att visa på de egna förtjänsterna. Det är ord som manar till enig och kompromisslös (!) kamp, inte för något preciserat gott, utan mot något odefinierat ont, nämligen ”de andra”. Hela kampanjen andas att AIK är satt under attack – vilket i en fotbollsmässig mening naturligtvis stämmer – men att döma av propagandafilmen är det uppenbarligen supportrarna som är soldaterna i AIK:s krig, inte fotbollsspelarna.

Man kan tycka att ett lag med så gigantiska huliganproblem som AIK har borde försöka lansera en annan syn på idrott, exempelvis att en fotbollsmatch trots allt bara handlar om en spännande, glädjefylld tävling i 2 x 45 minuter, där man respekterar såväl motståndarna som motståndarnas fans.

Det aggressiva tilltal som finns i AIK-kampanjen förskjuter värderingar och har, påstår jag, anpassat sig till huliganernas syn på fotboll och klubbtillhörighet. Och jag tror också att tilltalet är tidstypiskt; det ansluter till den retorik som partier som Sverigedemokraterna och liknande extremt nationalistiska partier har. Nämligen en uppdelning i ”vi” och ”dom”.

Lär vi oss att hata ”dom andra” när vi gillar en fotbollsklubb, så är steget inte så långt till att vi också börjar distansera oss från ”dom andra” i andra sammanhang, vilka dom nu kan vara. Vi vänjer oss helt enkelt vid ett ”vi & dom”-tänkande. Bort all empati, all medkänsla, all nyfikenhet på ”de andra”!

Karl-Ove Knausgård gör i Min Kamp del 6 en grundlig genomgång av nazismens framväxt och av Adolf Hitlers egen historia. Det är naturligtvis mycket allvarligare och mer komplext än frågan om en propagandavideo från ett fotbollslag. Men någonstans börjar alltid en förändring. Ofta är det i språket och ofta i ett avgränsat sammanhang. Som till exempel idrott eller konst eller media.

Det är lite för många tecken i dag som pekar mot att den nazistiska retoriken, och i förlängningen också tänkandet, börjar smitta in i samhällskroppen. Att en fotbollsklubb så tydligt, och som en led i en officiell kampanj, använder sig av en retorik från trettiotalet kan jag inte se som annat än bekymmersamt.

Även om de själva förstås bara tycker att det är en kul grej och ett utslag av oförarglig ”supporter-hybris”, som AIK-ordföranden sa häromdagen.

Knausgård beskriver hur Adolf Hitlers stora mantra var att oavbrutet upprepa att den avgörande skiljelinjen i samhället inte gick någon annanstans än mellan tyskar och icke-tyskar. På biljetterna till AIK:s premiärmatch i årets allsvenska står ”AIK mot inte AIK”.

Oskyldigt? Ja, kanske. Eller inte.

Jag är övertygad om att vi måste vara varsamma med orden och medvetna om deras inneboende betydelser. Det vi säger och skriver blir det vi tänker. Det gäller även klubbdirektörer och kampanjmakare.

 

Annonser

7 thoughts on “AIK, Knausgård och tredje rikets språk

  1. Man kan vrida och vända saker hur man vill. Det är det som är det fantastiska med media och journalistik men också det farliga. Du har valt att skriva något ur en annan synvinkel, vilket är helt ok då vi tacksamt nog bor i ett land med yttrandefrihet. Men att blanda in det ena med det andra är enligt min uppfattning att gå till överdrift. Som i detta fall Hitler. Okunskap och missförstånd är en drivande faktor till hat och stunden du blandade in Hitler i det hela står du medskyldig till hat.

    Såhär ser jag på saken -”Vi är inte ni”.
    AIK är det mest hatade laget i Sverige men samtidigt det mest älskade. Det är grunden för ”Vi är inte ni” vi är inte ni som hatar AIK. Vi är inte ni, så ni förstår inte hur det är bakom medias skriverier. Den kärleken, respekten och gemenskapen som faktiskt existerar. Hur liten men OACCEPTABEL del våldet har. Ett exempel på medias förvrängning kunde vi läsa om efter AIKs premiärmatch då brandlarmet gick. Där framgick det inte att Göteborg-klackens bengaler utlöste brandlarmet, att deras bengaler tändes ovanför en familjeläktare. Att dom efter brandlarmet tände ytterligare fler bengaler. Det framgick inte utan det skrevs på ett sådant sätt att det enkelt kunde misstolkas som att det var AIK-klacken. Det framgick heller inte att hela klacken visade och sjöng att dom stog emot den man som sprang in på plan. Men detta spelar tydligen ingen roll. För media har bestämt att ni som inte håller på AIK älskar att hata oss. Då växer vår gemenskap starkare för vi delar något som ni inte får ta del av.

    Hur jag ser på ”AIK vs inte AIK”
    Att släppa hatet gentemot andra lag och fokusera på det som är viktigt, kärleken till AIK. Kampanjen visar en attityd där AIK är en supporterklubb med höga drömmar om guld. Jag antar att det är där du blandar in Tyskland och Hitler. Vi ÄR många, vi ÄR enade. Men det handlar om kärleken till ett fotbollslag som vi tillsammans älskar. En kärlek och gemenskap som är svår att förstå, som är skrämmande för andra som inte älskar något fotbollslag. Kampanjen handlar också om AIK som varumärke att dra med alla supportar till allsvenskan för att visa sitt stöd, detta för att finansiera AIK som lag så att vi i framtiden kan ha en ärlig chans mot de större lagen i Europa. Lag i Europa som har fått växa ur sitt skal utan att ha blivit förknippade med Hitler. Så snälla släck inga drömmar om guld och sluta hämma den svenska fotbollens utveckling. Sverige vill se sina lag spela ute i Europa men det krävs mer än ett lag för det, det krävs ett varumärke. Ett varumärke som bara supportrarna kan finansiera.

    Hitler bör inte och vi ska inte låta honom ha något med fotboll att göra. Men jag står med dig i att vi ska vara varsamma med ord och dess innebörd. Att klubbarna ska ta sitt ansvar mot hat och våld. Det finns dock ett större problem utanför klubbarna och det är samhället. Vi måste börja tänka om och uppfostra ALLA barn där vi markerar att våld aldrig är acceptabelt. De som använder våld har hamnat utanför samhället och det är allas vårt ansvar.

    Om vi ändå ska prata om Hitler kan vi fråga oss hur vi idag låter ett främlighetsfientligt parti sitta i riksdagen. Men så var det det här med yttrandefrihet..

    Vi måste börja tänka om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s