Var finns självkritiken hos motdemonstranterna?

limhamnKvällens fråga är: blir man verkligen påkörd om man ytterst medvetet ställer sig framför polisens uttryckningsfordon – som har alla sirener och saftblandare igång – och vägrar flytta på sig?

Eller låter man sig påköras?

Frågan hänger ihop med kvällens rubriker om att polisen ridit i sporrsträck genom antirasistiska demonstrationsled och dessutom ”kört över” en demonstrant.

Rubrikerna ger sken av diktaturers härjningar och redan har jag sett hur människor på facebook associerar till hemska scener av fascistiska polisövergrepp ur filmhistorien (ur Bertoluccis fantastiska ”1900” till exempel). Men rubriker är en sak – vad filmbilder och bilder visar är en annan. Faktiskt.

Eftersom polisen har våldsmonopol i Sverige, och har till uppgift att skydda demokrati, mötes-, demonstrations- och yttrandefrihet, så ska de självklart granskas hårt varje gång ett upplopp sker. De jobbar på förtroende från oss andra.

Men det som stör mig ikväll, och som ha stört mig ända sedan EU-kravallerna i Göteborg 2001, är motdemonstranternas flathet mot maskerade deltagare, folk med påkar, smällare och annan aggressiv rekvisita, d.v.s. maskerade våldsverkare i de egna leden. När nu polisen rider spärr mot en grupp demonstranter i Malmö så ligger det uppenbarligen mycket våld i luften på platsen – inte skapat av polisen i första hand, utan av demonstranter som attackerar polisen, som inte lyder utan vill bryta polisens barriärer, som försöker kossa polisbilarnas rutor, som vill välta polisens avspärrningar.

Någon vilja att demonstrera i sakfrågan – mot Svenskarnas Parti och rasismen – verkar just dessa människor inte ha. Deras mål är konfrontation och huliganvåld. Demonstrationsledningen har hittills inte sagt ens ett pip om att de tycker att dessa ”demonstranter” är ett problem.

Ikväll läser jag till exempel att de uppenbarligen organiserade antirasism-huliganerna antingen viftas bort som ”några riktiga dumskallar bland ungdomarna” eller inte nämns alls. Och talespersonen för ”Skåne mot rasism” säger sig ha planerat för en fredlig demonstration, och anklagar nu besviket polisen för ”brutalt övervåld”, men reflekterar ingenting över vad som hände i de egna leden.

De må ha rätt om polisens övervåld, jag hoppas man utreder polisen ordentligt. Själv är jag inte säker. Vad ska polisen egentligen göra mot ett gäng ungdomar som forcerar terräng, kastar sten, smällare, flaskor, spjut (flaggor)? Bjuda på en cola och låta dom komma fram och klappa de fina hästarna?

Ett uns av självkritik även från den antirasistiska rörelsen vore klädsamt. Varför organiserar man demonstrationer där man tolererar maskerade, aggressiva och beväpnade deltagare? Varför har man inte demonstationsvakter som avvisar stridsklädda deltagare? På vilket sätt gagnar den passiviteten den demokratiska och antirasistiska utveckling vi alla vill ha?

Jag tror inte på våld som metod. Därför blir jag sorgsen när de krafter jag egentligen sympatiserar med, det vill säga alla vi som är emot främlingsfientlighet och rasism, attraheras av och tolererar konfrontatoriska skrämsel- och pöbelmetoder. Vi borde väl anstränga oss att vara bättre än dom andra, eller hur?

Jag instämmer gärna i vad Sydsvenskans Heidi Avellan skriver ikväll. Läs vidare här.

PS: Bilden lånade jag från Sydsvenskans rapportering idag, den är tagen av Drago Prvulovic. DS.

Annonser

5 thoughts on “Var finns självkritiken hos motdemonstranterna?

  1. Pingback: Ammoniak och demonstration | Högbergs Tankar

  2. Efter det att jag läst Ditt inlägg Kjell-Åke, har jag sett uppgifter som gör gällande att motdemonstranter via twitter uppmanades att medföra kullagerkulor för att kasta under hästhovarna. Jag kan självfallet inte bedöma sanningshalten i desss påståenden; ingenting är omöjligt att förfalska idag, men skulle detta vara sant hoppas jag att det finns tekniska möjligheter att spåra och lagföra den/de som uppmuntrar till dylikt beteende. Någonstans tycker jag att gränsen passerats.
    En annan – hittills obekräftad uppgift från vänner i England – säger att IS(IS) tillåts demonstrera för sin våldsideologi. Demokrati, demonstrationsfrihet och yttrandefrihet skall försvaras näst intill absurdum, men skulle detta vara sant börjar åtminstone jag att tveka. På något sätt känns det som om den dödsdömde skulle vara tvungen att hjälpa bödeln att knyta knuten på sin egen snara.

  3. De är för rädda att mota bort de som bär mask. De har våldet i sin ”ägo” och därför får de vara kvar i leden av snälla motdemonstranter.

  4. Arrangörsgruppen Skåne mot rasism har tydligen haft som mål-sättning att Svp överhuvudtaget inte skulle kunna genomföra sitt
    möte. Därmed raseras från början grundförutsättningen för en
    fredlig motdemonstration. Skåne mot Rasism är därmed enligt min mening medskyldiga till de maskerade så kallade svarta blocket, AFA och annan extremvänster, och dess våld.
    Antingen väcker man politisk opinion för att Svp inte ska få demonstrationstillstånd eller så respekterar man Lagen/ rättspraxis.
    Det är motbjudande med alla dessa självgoda och självutnämnda
    antifascistiska kämpar som själva använder fascistiska metoder.
    Tänk om ett samlat civilsamhälle istället kunde komma överens om att sky och ignorera Svp:s möten totalt istället för dessa ritualiserade sammandrabbningar, tyvärr är detta en from förhoppning då både extremhögern och extremvänstern har ett
    gemensamt intresse av ett ”gatans partlament”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s