Den förödande rädslan för det främmande

sandorDET FINNS NÅGOT naivt, primitivt och barnsligt över den främlingsfientlighet som nu väller över alla bräddar.

Plötsligt kan jag känna igen känslorna från när jag växte upp i Örebro. När killarna från Hovsta oväntat bröt en gräns och dök upp i vårt kvarter på norr – VÅRT kvarter! – och gungade på våra gungor och sprang runt på vår fotbollsplan.

Vi kände inte igen en enda kille. Dom kom från en annan värld. Dom såg konstiga ut, pratade konstigt. Och vi utgick från att dom var hårda, farliga typer som ville ta nånting från oss; annektera våra gårdar, retas med våra tjejkompisar, invadera de livsytor som vi betraktade som våra, tränga undan oss.

I DAG LÄSER jag en på många sätt förfärande intervju i Vimmerby Tidning med rubriken ”Islam hör inte hemma här”, där SD:s toppkandidat i kommunvalet Sandor Högye blottlägger sin politiska och invandrarfientliga filosofi. En filosofi som tangerar brottsbalkens paragrafer om hets mot folkgrupp.

Journalisten Jakob Karlsson gör ett utmärkt jobb med enkla, raka frågor. Högye, å sin sida, svarar ärligt och utan omsvep eller taktiska dispositioner. Han säger bara vad han tycker.

Och det är här det börjar bli riktigt intressant, men också oroväckande ledsamt.

Högye – och, jag tror, många Sverigedemokrater med honom, inte minst partiledare Åkesson – resonerar hela tiden utifrån grundtesen att det som är främmande också per definition är skadligt.

Det är samma primitiva och enkla världsbild som vi hade när jag var liten. En odynamisk och räddhågsen världsbild.

En världsbild som bygger på att alla goda egenskaper ser exakt likadana ut som de man själv råkar ha; allt annat, det man inte känner igen, är skadligt. En världsbild som bygger på ett icke-intresse och en icke-vilja till förståelse. Och en icke-tro på människors förmåga att utvecklas, att förändras, att skapa.

*

Jag drabbas av en oerhörd sorg när jag läser intervjuer som den med Sandor Högye. Han menar säkert inget illa, men hela hans attityd och politiska inriktning är förödande för ett samhälle eller ett land som vill utvecklas.

Stängda gränser innebär ingen utveckling. Städer som inte välkomnar nya invånare utvecklas inte. Människor med nyfikenhet och ett öppet sinne utvecklas inte.

Högye och Sverigedemokraterna länkar alla samhällsproblem till de främmande, de människor som invandrar av olika skäl. Men Sverigedemokraterna nämner aldrig – och då menar jag aldrig, någonsin! – de fördelar som finns med att Sverige växer med nya medborgare, nya generationer, nya ambitioner.

De talar alltså ALDRIG om den kreativitet som flödar inom kulturen, reklamen och media som en följd av invandringen, de talar ALDRIG om entreprenörskapen som frodas i hotellbranschen, i restaurangvärlden, i industrin, de talar ALDRIG om våra sportsliga framgångar (Ibrahimovic!), de talar ALDRIG om de tusentals invandrare som varje dag och varje natt håller uppe vår sjukvård, vår sociala omsorg, vår renhållning, våra industrier.

Varför?

Därför att de hellre tycks vilja leta syndabockar, som får klä skott för diverse problem, än att diskutera fram gemensamma lösningar som utvecklar vårt rika och inkluderande samhälle i framtiden.

Att någon ens vågar lägga vårt framtida samhällsbygge i händerna på sådana politiker är för mig en oerhört obehaglig tanke.

*

”Jag kan inte gå omkring och älska alla människor på jorden” säger Sverigedemokraten Sandor Högye i intervjun.

Kanske är det just där vi skiljer oss åt. Jag vill åtminstone försöka.  Jag är dock inte naiv: jag vet att det finns miljoner grymma, hemska människor i världen, jag vet att det finns extrema, våldsbenägna rörelser.

Men jag vägrar att kategorisera, att skuldbelägga eller stämpla grupper av invandrare eller svenskar. Sandor har däremot stängt sin dörr: ”I dagens läge vill jag inte ta emot en enda invandrare i Vimmerby. Så länge det finns arbetslöshet ska vi inte ta emot invandrare.”

Bristen på läkare på vårdcentralen i Vimmerby, bristen på språklärare på gymnasiet, bristen på människor inom omsorgen, bristen på duktiga kockar på restaurangerna, svårigheterna att rekrytera till industrin etc etc blir därmed en sak för oss ”rediga” barnfödda svenskar att lösa.

Lycka till, typ.

*

Hur gick det då med killarna från Hovsta?

Tja, efter ett ganska kort tag blev dom förstås våra kompisar. Vi hamnade i samma skolklasser, vi mixades ihop. Dom från Hovsta, som från början verkade vara stentuffa slagskämpar, visade sig vara precis likadana som oss. Med samma behov, samma längtan, samma drömmar.

För så är det. Människor är i grunden lika.

Annonser

One thought on “Den förödande rädslan för det främmande

  1. Tack för dina synpunkter.
    Som född och uppvuxen i Vimmerby mår jag illa när dessa SD spyr ut sina åsikter – en del av dessa har man också jobbat med och troligtvis jobbar man med några som har dessa åsikter nu.
    Pratet på jobbet ska vi inte ens tala om, där kommer det fram saker som skyls över med att ”jag är inte rasist men”
    /Arne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s