Skavlans akilleshäl och Åkessons slagord

AkessonSkavlan2SÅ VAD SKA man då säga efter mötet Skavlan vs Åkesson i SVT igår? Kanske bara en enda sak: att såväl journalistik som politik ibland är det omöjligas konst.

Jag tror att Skavlan igår kommer att gå till journalisthistorien av två skäl:

För det första för att det synbarligen var första gången i historien som ett politiskt parti metodiskt kidnappade ett nöjesprogram för att lansera en partiintern nyhet.

För det andra för att intervjun var ett praktexempel på en misslyckad hybrid mellan personporträtt och politisk utfrågning. Som sådan kommer den att kunna fungera bra i undervisningen på landets journalistlinjer

Inte för att Fredrik Skavlan himself gjorde ett dåligt jobb. Utan för att programformen och det yttre trycket gjorde redaktionen vilsen – skulle man göra fredagsunderhållning, Agenda eller Uppdrag granskning?

Man orkade eller vågade inte välja, utan valde att göra alla programmen samtidigt. Det fungerade sådär och resultatet blev mest att redaktionen markerade att man minsann har en kritisk hållning till Åkesson, genom att åter upprepa en bukett av alla de frågor som Åkesson skickligt har parerat under en mängd av år nu.

De riktigt intressanta aktuella frågorna till en nyinsatt partiledare ställdes däremot aldrig – till exempel om den pågående fraktionsstriden inom SD, om de ökade nazistiska och rasistiska aktiviteterna förra året, om hur decemberöverenskommelsen puttat ut sverigedemokraterna i kylan igen, om vad Åkesson har och vill ha för relation till de nya partiledarna (hans huvudfiende Reinfeldt är ju borta, och kristdemokraterna har fått en ny konservativ ledare!) eller hur han ser på de olika hetskampanjer som pågår runt om i landet mot romska tiggare.

Att gå utanför sina ramar som program leder sällan rätt. Det blir lika märkligt som om Uppdrag granskning plötsligt skulle börja göra mjuka artistporträtt. Skavlan är ett underhållningsprogram som bygger på de deltagande personernas öden och berättelser, men hamnar nästan alltid i problem när personerna är politiskt kontroversiella.

Det är Skavlans akilleshäl.

*

Till sist: jag är rädd för att den största kvarstående effekten av framträdandet i Skavlan i går blir det slagord som Jimmie Åkesson så medvetet lanserade rakt in i det svenska folkhemmet. Eftersom invandrarfrågan inte räcker till för att göda sverigedemokraternas tillväxt, är den parallella strategin att spä på politikerföraktet och dra upp en skarp skiljelinje mellan SD och de övriga etablerade partierna.

Det var därför som Åkesson så vällustigt och välförberett berättade om sitt sms till Björn Söder när regeringen skulle fällas: ”Give them hell!”.

Det slagordet kommer ni att få höra och läsa många sverigedemokrater upprepa dom närmaste åren. Helt enligt partistrategin.

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s